JOEL ANDERSSON, FOTOGRAF, NATURÄLSKARE OCH LANTBRUKARE.

Joel Algot Linus Andersson,var född den 26 november 1892 i Femsjö kyrkby på den gård, som för dagens Femsjö-bor är känd som Hilmagården. Han var yngst i en syskonskara av sju. Fadern var Anders Jönsson, 1843-1915, hemmansägare, postmästare, kyrkvärd och kommunalman. Modern var Anna Stina Andersdotter/Elmén från Vallshult, 1851-1931. Syskonen var Anders, 1875-1945, hemmansägare, nämndeman, postmästare och kommunalman, Anna Maria, född 1878 (dog ung), Hanna, 1881-1950, Ivar född 1883 (dog ung), Jenny, 1886-1890 och Hilma, 1889-1969. Joel avled ogift den 12 september 1930.

Fotot ovan (1) på mor Anna Stina och Joel är utan tvekan en tidig bild i Joels karriär som fotograf, ganska säkert före 1920. Joel skulle då som mest ha varit 28 år och modern omkring 68.





Främsta orsaken till att jag kom att få hand om den negativsamling, som Joel lämnade efter sig, var att vi var släkt. Joel och min far, Gottfrid Bengtsson i Vallshult, var kusiner. Min farfar August Jönsson och Anders Jönsson var bröder. De var födda i Vallshult på vad som blev mitt föräldrahem. Anders Jönsson hade alltså förvärvat gården i Femsjö kyrkby.
Den mer direkta orsaken till att jag fick negativen var, att jag under skolferierna sommaren 1943 hjälpte syskonen Andersson i lantbruket, då deras ordinarie hjälpreda Gunnar Åhlström låg inkallad. Jag visste givetvis att Joel varit fotograf (det fanns många av hans foton i mitt hem) och när jag visade intresse för materialet, frågade Hilma om jag ville ta över det. Det omfattade förutom negativ också framkallnings- och kopieringsutrustning samt en kamera. Kameran var en bälgkamera för lösa plåtar av formatet 82x107 mm (troligen ett format i tum).

Till höger Hilma i 30-årsåldern (4), d v s troligen ett foto från slutet av 1910-talet och till vänster modren (5). Kopiorna, som använts för dessa två bilder, är gjorda av Joel.

Jag har inget minne av att Hilma framförde några villkor eller önskemål för överlämnandet. Redan sommaren 1943 gjorde jag några kopior från negativen, bl a på mina föräldrars bröllopsfoto och på August och Sanna Flink på Nyby, när de plöjer och kör med korna. Hela tiden sedan jag fick negativen har tanken funnits att kopiera upp eller förstora upp dem. Först som pensionär fick jag tid att ta itu med uppgiften. Detta var under 1996. När jag kopierat eller förstorat ett antal av negativen förstod jag, att jag var sent ute. Det fanns foton på vilka jag kände igen personerna. I många fall visste jag, att jag som ung sett dem men kunde inte klara ut vilka de var. I många fall var det helt okända människor och miljöer, som kom fram.


Till vänster brodern Anders (2) och till höger systern Hanna (3).

Första samlingen kopior sände jag till Robert Andersson i Borås, som kände igen många av personerna på korten. Robert Andersson är uppvuxen i kyrkbyn. Han minns också mycket väl Joel, som han som barn såg upp till. Det var också så, berättar Robert, att han ofta fungerade som "lilldräng" åt Joel.

Sedan dess har jag intervjuat och visat foton för ett 50-tal Femsjö-bor, i fösta hand äldre, både de som bor kvar i Femsjö och Femsjö-bor i förskingringen. Några foton har varit publicerade i lokalpressen. Arbetet med att kopiera och identifiera har gjort, att idag känner jag 1910- och 1920-talets Femsjö-bor ganska väl. Minnet kommer tillbaka. Javisst det är ju Gertrud i Haghult och det är Manfred i Håknaböke och det är Frans på "Petrusa". Där är Dagmar Lundsten som ung osv., osv. Många av personerna kände jag som ung. Många har jag lärt känna nu.

Korten är tagna i tidsperioden efter 1915 och troligen fram till 1930. Den mest intensiva fotoperioden inföll runt 1920. Det finns inget foto i negativsamlingen på fadern, som dog 1915, och av det han man sluta sig till att Joel började att fotografera efter det året.

Motiven skiftar. Helt naturligt finns det många kort på familjen. Modern Anna Stina och syster Hilma är två favoritmodeller. Hilma följde uppenbarligen ofta med Joel, när han cyklade iväg för att fotografera i någon grannby. Hon är ofta med på foton tagna utanför kyrkbyn.

Till vänster en bild på favoritmodellen, systern Hilma (12). På detta och många andra foton kan man konstatera att Femsjö-flickorna på 20-talet var nog så modemedvetna.

Fotot till höger ovan är från julen och tagit i det rum, som var post- och kommunalkontor (8). Från vänster ser vi Joel, mor Anna Stina, Hilma, Hanna och Anders. Den öppna spisen finns idag en trappa upp i Hilmagården.

Bilden(b75) till höger behöver en speciell kommentar. Detta är inte den enda bild där Hilma ses tillsammans med folskolläraren Hilding Ahlqvist (de övriga är en syster till Ahlqvist och till höger Benny och Märta Lundsten). Hilma och Ahlqvist hade sällskap och tydligen var i varje fall Hilma säker på relationen. Hilma berörde detta vid något tillfälle, då jag besökte henne i hemmet. "Livet blev inte, som jag hoppats" sa´ hon. Det sägs med bestämdhet att Ahlqivst systrar skulle varit skuld till att det tog slut. De tyckte inte att Hilma var fin nog. Vid auktionen efter Hilmas bortgång 1969 såldes ett par lakan märkta H & H. De var aldrig använda. De ropades in av Karin Alexandersson. Karin visade dem för mig 1998. Rut Jonsson hade berättat historien om lakanen för henne.


Många foton är från granngårdarna och kyrkbyn i övrigt. Fler av dessa finns presenterade på sidan om Kyrkbyn och om Skola, kyrka och prästgård.

Ofta är bilderna tagna ute i naturen och med Färgen i bakgrunden. Uppenbarligen är det från tillfällen då släktingar och vänner stannat kvar efter gudstjänsten på kyrkkaffe.

Gruppen i det gröna med Färgen skymtande i bakgrunden kan man gissa är just ett foto tagit en söndagseftermiddag (30:8). Från vänster Anders, pappa Gottfrid Bengtsson i halmhatt, David Andersson, Karlsnäs, okänd pojke, farfar August Jönsson i plommonstop, tre okända ungdomar (pojkarna kan mycket väl vara Folke och Åke Murvall, jmf bild 50), Charlotta Larsson i Ekornahult, Fredrika Fredriksson, okänd (delvis skymd). Anna från Ekornahult, Emma Jonsson? troligen Annie Persson och okänd. Liggande framför gruppen Helge Bengtsson. Tiden senast sommaren 1920.


På bilden till vänster ser viFemsjö damer på kafferep hos systrarna Hilma och Hanna (b30_5).Från vänster i främre raden mor Anna Stina, småskollärarinnan Fredrika Fredriksson, Maja Jonsson, Ida Jonsson, Anna Lundsten, Emma Jonsson, Svea på Näset och Maria Geelmuyden. I bakre raden från vänster Hilma, Elisabeth i Haghult, Ida på Hagården, Berta från Haghult?, Benny och Märta Lundsten, Rut Jonsson, Anna Persson, Hanna och Annie Delin/Persson. Barnen Maja Bylin och Sigrid Alexandersson.

Den nära släkten på faderns sida fanns, som redan nämnts, i Vallshult och dessutom i Ekornahult, där en faster Johanna var gift. Faderns äldste broder, Sven Magnus Jönsson/ Wallin, blev präst och var i slutat av sin prästbana kyrkoherde i Traryd. Det finns flera foton, som speglar denna släktskap. Läs och se mer om min födelsegård och om ättlingarna till Jöns Andersson på sidan Vallshult. På den sidan presenteras också grannarna på 20-talet i Vallshult. En motsvarande sida finns om Ekornahult.

Joels farfar var Jöns Andersson, 1822-1906, som var född i Stora Tranhult, men som hade gift sig i Vallshult, där han övertog gården. Läs vidare om syskonen till Jöns på sidan om Tranhult.

En gård där Joel har tagit många foton är Haghult. Joel och hans syskon var bryllingar med Verner och hans syskon i Haghult. De flesta var släkt med varandra i Femsjö.

Flera foton är på mangårdsbyggnaderna. Många gånger har de varit svåra att identifiera, därför att man har byggt om och inte sällan tagit bort de vackra verandorna med all "snickarglädje". Om korten på mangårdsbyggnaderna var beställningsverk eller om Joel av eget intresse fotograferade alla dessa stugor och gårdar vet vi väl inte. Han ställde gärna gårdens folk framför huset. Idag är dessa foton ett stycke Femsjös kulturhistoria.

På bilden till vänster har Joel fångat hemmet inbäddat i sommargrönska (21). Bilden är detaljrik, till vänster att hörn av ladugården och i förgrunden en hjärnhjulsvagn. Till vänster gaveln på Lundstens. I bakgrunden Bygärde och Johannes Jonssons. Man ser att bilden är tagen från en hög plats, nämligen från bergknallen bakom gårdsplanen.


Hemmet var ju både post och kommunalkontor på 20-talet och även långt senare. Jag kan från skolåren på 30-talet väl minnas hur folk satt på trappan efter det att man varit inne och hämtat posten. Femsjös "ljugarbänk". På bilden till höger ser man både skylten "Postkontor" och brevlådan. Personerna: framför Hilma, sedan fr v Johannes Jonsson, troligen John Jonsson, Hanna och Märta Lundsten (b10).

En by på gränsen till Femsjö från vilken det finns flera kort är Ulvhult i Färgaryds socken. En anledning till detta måste vara, att Joel och Hilma brukade och bodde på en gård i Ulvhult på 10-talet. Det är den första gården på vänster hand, när man kommer från Hallaböke på vägen mot Rydö. Det finns inget kort från den gården, då de brukade den. Däremot ett kort på bostadshuset med den familj, som tog över gården efter Joel och Hilma.


Bröllopsfotona är väl troligen beställningar liksom fotona på bröllopsgästerna och på gästerna vid äreportagillena. Det var tradition, att de som varit med och bundit äreporten skulle bjudas på kalas. På fotot till vänster (38) har man bundit äreport för Gerda Jonsson och David Persson - den äreport, som stod vid kyrkan. Platsen är enligt Karl-Erik Jonsson bakom Josua Anderssons uthus. Vi ser fr v Josua Andersson, J A Persson, Hilma Andersson, Benny Lundsten, Inga Persson, Bernhard Svensson, Märta Lundsten, Jenny Svensson, Hanna Andersson, Gunnar Finning och Karl Persson.


Med ett undantag har Joel inte fotograferat begravningar. Gamla par fotograferades på födelsedagen, ensamma eller med barn och barnbarn. Också många barn fotograferades i grupp eller ensamma. Skolfoton och foton från barnkalas är vanliga.

Det är belagt att Joel fotograferade så sent som 1928-29. Fotona på bland andra Bo Persson i Yaberg och syskonen Andersson i Nabba visar detta. Ett foto (96.3) på en ny grav är med all sannolikhet Gustav Holsts grav. Han gick bort på våren 1930. I så fall är detta ett av de sista kort Joel tog.

Robert Andersson säger att jordbruket tog mer och mer av Joels tid och fotograferandet fick stå tillbaka.


De flesta fotona är, som redan nämnts, från sent 10-tal och tidigt 20-tal. Bilderna på stenröjning, plöjning, skörd, hemkörning av säd och på kreaturen visar engagemanget i jordbruket. Det var väl känt att brodern Anders inte tog stor del i jordbruksarbetet. Han var bland annat mycket intresserad av udda aktiviteter av teknisk art. Också var han postmästare, nämndeman och kommunens allt i allo.

Bilden på modern, som är ute och krakar havre är tidstypisk (b24). Man satte 6 till 7 kärvar nedtill runt krakstören och sedan 4 till 5 överst för att skydda mot regn. Dessa böjdes, så att vattnet skulle rinna av. Grödan slogs/höggs med lie och lades i en sträng innåt den oskördade delen av fältet. Detta gjorde alltid en karl. Efter honom kom så en person (vanligen en kvinna), som tog upp säden, formade lagom stora kärvar (nekar) och band ihop dem med ett knippe strån.


När havren var torr kördes den hem till ladan, där den lagrades, för att tröskas senare under vintern(b22).

Tröskningen kunde gå till på olika sätt. I gamla tider med slaga (plejel). På många gårdar fanns stationära tröskverk, som drevs med en hästvandring. Idag måste man besöka ett lantbruksmuseeum för att förstå hur den fungerade. Senare skaffade bönderna större tröskverk, som ambulerade mellan gårdarna, och drevs med en fotogenmotor. Alla dessa tekniker idag minnen blott.


En intressant bild från arbetet på gården är elmotorn och vedkapen (26). Elen kom från ett litet kraftverk, som byggts i Bastubäcken. Det är troligt att både Anders och Joel låg bakom denna tekniska finess. Båda var tekniskt intresserade. Bilden innehåller många - kanske speciellt för dagens ungdommar - intressanta detaljer. Det finns inget skydd varken för drivremmen eller sågklingan. Huset till vänster måste vara ladugården, med sticketak. Den finns ju inte längre. I bakgrunden Lundstens, som alltjämt ser ut som på bilden.

Innan landsbygden blev elektrifierad av de stora bolagen, byggdes många små kraftstationer med likströmsgeneratorer runt om i landet. En sådan, som jag minns, låg i Hjortån nära Transholm. Den gav ström enbart för lyse till Vallshult, Duvhult, Råhult och Ekornahult. Kraftstationen fungerade bara, när det fanns vatten - både sommar och vinter kunde vatten saknas Man körde generatorn morgon och kväll. På kvällen fram till klockan tio. Delägarna gick på tur till stationen för att starta och stänga av - öppna och stänga vattenluckorna, som startade turbinen, som drev genertorn. Jag kan inte ha varit gammal, men minns när jag var med min far. Vi satt i makinrummet och vaktade under tiden, som generatorn gick. När vi stängt av gick vi hem till skenet av en fotogenlykta. Senare övertogs skötseln av elverket av bonden på Transholm, Isedor Nyberg. Han ordnade med automatik, så att han kunde öppna och stänga från det närbelägna hemmet.


Bilden till höger (b262) är också ett intressant tidsdokument. Man lägger på ett nytt sticketak - uppenbarligen på ladugården där hemma hos Joel. Det måste vara toppen på Lundstens hus och en skorsten på hemmet som syns bakom taket. Personerna på bilden är från vänster Benjamin i Ågård, Märta Lundsten, Gunnar Finning och Karl Persson. Stickorna framställdes på vattendrivna stickehyvlar. Tyvärr torde inte någon sådan finnas bevarad. Jag minns den som fanns i Hjortån, d v s bäcken mellan Lilla och Stora Hjortsjön Den fanns alltså, i samma vattendrag, som den kraftstation, jag berättat om ovan. Jag har som barn hjälpt till att plocka stickor från den hyveln. Stickorna var nog omkring 40 cm långa och kanske två millimeter tjocka. Hyveln spottade ut stickorna ganska fort så det gällde att fånga och lägga dem snyggt, så som de suttit i kubben.


Vanliga motiv är hästar, ensamma eller med husbonde och ofta framför en fjädervagn. På bilden Docka framför fjädervagn (b260). Flickan är Tuttan Månsson, som var sommarbarn på Bygärde i kyrkbyn, och kusken hennes bror Holger Månsson (senare Lidbäck). Det troliga är väl att kanske Joel själv mött på Bygget och sen lämnat tömmarna till Holger för fotots skull. Robert Andersson gissade att kusken var Holger. Detta har nu bekräftats av sonen Sven Lidbäck. Holger var en skicklig simmare. Han brukade simma över Färgen till Löjenäs med Joel i följebåt. Jämför bild 69 på sidan om Bygärde.

Tuttan Månsson är en av de personer från 20-talet, som jag har fått kontakt med tack vare hemsidan. Mer om detta under Bygärde.

Bilder på kor och kalvar samt får visar oss hur husdjuren såg ut i början av seklet. Arbetsbilder från lantbruket finns, som nämnts tidigare. De visar höbärgning, havreskörd och höstplöjning. Bilderna på de gamla ålkistorna talar om att fisket var viktigt i den tidens bondesamhälle. Även jakten var för en del mer än ett nöje.

På en separat sida har jag samlat bilder, som ytterligare speglar lantbruket, skogsbruket, jakten, fisket och transporterna. Sök den under Lantbruk och skogsbruk mm.


Vanligaste fordonet var cykeln men det fanns även några få T-fordar.

Vem som ägde denna T-ford, som fångats framför posten, är oklart. Kanske var det bröderna Josefsson på "Petrusa". Chauffören går inte att känna igen, men i bilen tre Femsjö-flickor/damer. Fr v Rut Jonsson, Hilma Andersson och Märta Lundsten (30_11).


Cyklisterna till vänster är Teodor och Carl Wallin och kortet måste vara från tidigt 1920-tal (b23). Bröderna Teodor och Carl hade besökt kusinerna i Femsjö och Vallshult och när de lämnar Femsjö tar Joel denna bild. Min syssling Elsa Wallin/Carlsson i Uppsala, dotter till Carl, uppger att Carl var postmästare i Falkenberg från 1921 och en gissning är väl att de är på väg dit. Teodor var vid denna tid komminister i Väckelsång. Se vidare kommentarer vid Vallshult. Fotot är detaljrikt. Till vänster syns Josua Anderssons och till höger Lundstens balkong. Observara också räcket till vänster, där bönderna band hästarna medan de var inne och handlade i Lundstens affär. Min bror Sven mindes att någon berättat, att det ansågs som ett gott skämt av Joel att fotografera kusinernas ryggtavlor, när de gavs sig av.


Joel var en naturmänniska. Om detta vittnar fotona på blommor och naturscenerier. Han har tagit en bild på liljekonvalje, som må ha sin speciella förklaring. Joel tyckte om poesi, om Frödings dikter och han brukade deklamera "Kung liljekonvalje av dungen" (b273). Detta berättar Robert Andersson. Man anar människan Joel i alla hans naturfotografier.


En mästerlig bild är den på vitsipporna (275). Man ser varenda ståndare i blommorna!

Både bilden på liljekonvaljen och på vitsipporna är tagna på glasplåtar. Den svartvita tekniken, som fanna på 20-talet (och dessförinnan) var bra. Under förutsättning av att plåtar och celluidnegativ förvarats skyddade och torrt är de lika bra som för ca 80 år sen.


Här följer ett litet urval av alla de naturfotografier som Joel tagit. Bilden på grinden (b281)är troligen tagen en bit bortom kyrkstallarna, där det gick ut en väg till skogsskifterna söder om prästgården. Vintermotiv är vanliga.

Snö och rimfrost har fascinerat (b280)


men också speglingen i vattnet nere vid Färgen en sommardag (b285).

Behövs ytterligare kommentarer till dessa bilder? Bilden med rimfrosten är tagen vid ett hörn av en åker. Man ser det öppna diket framför buskaget, troligen björk, och några små graner till vänster.

Bilden med båten är givetvis från Färgen. Skuggan från vänster måste vara från Dullaberget. Damen i hatten är troligen systern Hilma. På andra bilder har hon en bredbrättad hatt. De två andra är Holger och Estrid (Tuttan) Månsson. Det berättade Estrid när jag besökte henne i april 2002. Estrid trodde att damen i hatten nog var "tant" Annie.

Femsjö ungdom var då och då ute och reste och då var Joel med och fotograferade. En bild på en staty av Gustav III kom fram (b301). Var står den statyn? En dam i vit klänning vänder ryggen till, när hon granskar statyn. Senare när arbetet med kopieringen gick vidare, kom det fram en gruppbild, där samma dam var med (b300), Ludvig Andersson i Löjenäs var lätt att känna igen, men det tog tid innan det var klart att damen i vitt var min moster Berta från Bohult samt att Benny Lundsten och Algot i Skomakaregården också varit med på utflykten. Vem är mannen till höger? Var hade man varit? Jo i Göteborg och på världsutställningen där 1923.

Skärpan på bilden med statyn är så bra att jag kunde läsa texten på den förstoring jag gjorde. Texten lyder: Gustav III (1746-1792). Erected in memory of the first monarch in the world to extend the hand of friendship to the United States of America at the close of the war for American indenpendence. - Presented in American credence to the city of Göteborg. July 4. 1923


Undan för undan blev jag bekant med människorna och miljöerna. Varför var dessa människor på samma bild. Jo de var släkt. Allt detta har alla de som sett fotona hjälpt till att klarlägga. Kanske var jag trots allt inte för sent ute, även om det kommer att finnas ett antal "okända" den dag jag måste besluta mig för att arbetet med fotona ska anses färdigt. På sidan hjälp lägger jag ut bilder, som alltjämt är oidentiferade. Jag hoppas på hjälp, kanske från barn och barnbarn, med att identifiera dem. Om ni känner igen någon hör av Er. (Not. denna sida saknas tyvärr)

Joel gick bort den 12 september 1930. Varför han inte orkade leva längre vet vi inte. Robert Andersson berättar, att Joel för hans mor Ida hade beklagat sig över allt slit på gården. Kände han sig utarbetad? Maja Bylin, som bodde i kyrkbyn på 20- och 30-talet, berättar, att hon kvällen innan Joel gick bort, hämtade mjölk hos "Annersas" och att det var en tryckt stämning i gården den kvällen. Maja minns också att Joel medicinerade och åt en kost som ansågs bra för en dålig mage.

Själv har jag inget klart minne av Joel men måste givetvis ha träffat honom många gånger. Vad jag däremot klart minns är när det berättades, att han gått bort. Jag har också ett klart minne av att någon, troligen min far, kände till att Joel besökt provinsialläkaren Thelander i Sa Unnaryd. Thelander skall ha sagt till Joel att nu var han så bra de kunde ta en brottningsmatch. Troligen är detta ett minne av att jag tjuvlyssnade. Man talade knappast öppet om sådana ting med barnen på den tiden.