Vallshult

Det fanns, när jag växte upp, fyra gårdar och en stuga i Vallshults by.
En stuga har tillkommit men antalet människor har minskat.

En de fyra gårdarna var mitt hem, då ägt av min far Gottfrid Bengtsson, 1886-1961. Ägare före honom var min farfar August Jönsson, 1853-1940. Hans far var Jöns Andersson, 1822-1906, född i Stora Tranhult och "ingift" i Vallshult. Han gifte sig med Kristina Samuelsdotter, 1816-1903, som var född i Vallshult. Kristinas föräldrar hette Samuel Svensson, 1780-1848, och Anna Johannesdotter, 1790-1868. Samuel var född i Hallaböke men Anna i Vallshult. Man konstaterar alltså att gården går i arv på kvinnosidan i två generationer. Annas föräldrar var Johannes Arvidsson, 1751-1819, och Kerstin Persdotter, 1749-1797. Johannes var född på gården i Vallshult medan Kerstin kom från Stubbeboda. Johannes mor hette Kerstin Månsdotter, 1713-1792, och var född i Vallshult.

Min bror Sven Brännäng, 1927-1998, övertog gården 1957. När han gick bort övergick gården till hans änka Maija och gick ur släkten efter minst 300 år.

Ovan bild på mitt hem så som det såg ut på 20-talet före diverse "moderniseringar" (b114). Fotot är tagit senast 1920 det år då Helge Bengtsson, 1904-1920, gick bort. Förlagan till denna bild är en av Joels kopior av vilka det fanns många i mitt hem. Från vänster Gottfrid Bengtsson, Helge Bengtsson, Bengt August Jönsson, Elina Magnusdotter, 1847-1922, från Sällebråten i Lidhults församling samt Emilia Bengtsson, 1881-1947, Helges mor.

Moderniseringarna innebar bland annat att de gamla fönstren togs bort. Det skedde, vad jag minns, på 1950-talet. Verandan med "snickareglädjen" togs bort. Min dotter Carina och måg Anders räddade en bräda med utskärningarna. Den snickareglädjen bryder nu deras villa På Haga i Grödinge på Södertörn.

Bilden till vänster är tagen på trappan till Anderssons i Femsjö (19) och är från ett tillfälle då bröderna Teodor och Carl Wallin besökte moster och kusiner i Femsjö och farbror och kusiner i Vallshult. Sittande från vänster Carl Wallin, 1884-1962, mor Anna Stina, Teodor Wallin, 1883-1943, och Anders. Halvsittande Joel, stående Hilma, Emilia Bengtsson, Hanna och Gottfrid Bengtsson. Man ser att pappa Gottfrid klätt sin fin, när han träffar kusinerna.


Teodor och Carl var söner till farfars bror Sven Magnus Jönsson/Wallin. Jag tar in en bild (b116) på honom här under Vallshult, där han föddes 1848. Sven Magnus tog mogenhetsexamen i Halmstad 1872 och studerade till präst i Uppsala och prästvigdes där i december 1874. Han var komminister i Gryteryd från 1875 till 1894 och därefter kyrkoherde i Traryd till sin död 1923. En kort tid före Gryteryds-perioden tjänsgjorde han i hemförsamlingen. I herdabrevet heter det bland annat att "Han ägde en lätthet att tala, som endast är få beskärd, och hans förkunnelse var livlig och folklig." Vidare att "Under sin 20-åriga komministertid i Gryteryd hade han dragits med stora sorger och bekymmer, som dock övervunnits, icke minst genom hans fromma makas goda hushållning och trofasta kärlek." Sven Magnus var gift med Emilia Svensson, dotter till kyrkoherden Carl Magnus Svensson. Med sin hustru hade han nio barn.

Fotot till höger är från 75-årsdagen 1923 i prästgården i Traryd. Med på bilden sonen Carl och hans barn Sven, då 7 år och Anita 5 år.

Varför namnet Wallin? När bondpojkarna med de vanliga sonnamnen kom till läroverket i Halmstad eller Växjö gav man dem nya namn för att kunna skilja på dem, namn med syftning på gården, där de var födda. Wallin efter Vallshult, Haglund efter Haghult (2 stycken), Elmblad efter Elmhult, Hallborg efter Hallaböke, Rosell efter Råhult, Fries efter Femsjö kyrkby (inte att förväxla med Elias Fries, den store botanisten och mykologen, som var prästson och född i Femsjö prästgård 1794) o s v. Alrik Alfrost skriver 1957 i boken Svergies Bebyggelse att inte mindre än 27 bondsöner från Femsjö har blivit präster. Boomen i präststudierna inföll i mitten på 1800-talet, då kyrkoherden Carl Magnus Svensson tog som sin uppgift att förbereda begåvade pojkar för att komma in i läroverken. Den siste i den långa prästraden, såvitt jag vet, var Karl Andersson, 1913-199?, från Lönåsen.

Jag hade ytterligare två fastrar, utöver Emilia, nämligen Anna, 1879-1918, (till vänster) och Junia, 1884-1947 (till höger). Jag har inte funnit några negativ till foton på varken Anna eller Junia tagna av Joel. Junia vistades i USA en tid och Anna dog i spanska sjukan på hösten 1918. Bilden på Junia är från hennes tid i USA, någon gång på 20-talet. Sedan hennes make Albin Johansson från Lönåsen avlidit, kom Junia hem till Sverige i början på 30-talet och bodde sedan i Vislanda.

Anna har jag ju inget minne av. Det har berättats att hon var mycket religiös till sin läggning. Någon uppgift, om vad hon gjorde, har jag inte men julkort till henne är adresserade till hemmet i Vallshult, så troligen bodde hon där.


Fotot till vänster (b114_1) måste vara tagit i trädgården i Vallshult och är uppenbarligen från samma tillfälle som bild 19. Fr v farmor Elina, pappa Gottfrid, farfar August, Carl och Teodor Wallin, faster Emilia och Joel. Exakta tidpunkten för dessa två foton är oklar, men måste ha varit i början på 1920-talet.

Bilden tagen i trädgården är inscannad från en gammal kopia gjord av Joel. Därav patinan.

Bilden nedan till höger på farfar och mig är troligen från 1925. Jag är osäker på om den är tagen av Joel. Jag har inte funnit något negativ till den. Den kan också vara tagen av Gösta Vallentin (se nedan).

Jag har många minnen av min farfar. Han var utan tvekan en mycket skärpt person. Det berättades att han läst flera av de böcker, som brodern Sven Magnus hade som kurslitteratur. Det var främst historia, naturkunskap och matematiken som intresserade honom. Han kunde också recitera dikter. Någon läggning åt det religiösa hållet hade han knappast. När jag gick i folkskolan och hade hemtal i reguladetri, som jag inte klarade, läste jag upp talen för honom och han löste dem med detsamma i huvudet. Hans kommentar om min intelligens var inte nådig.
Min farfar var den förste i socknen som besökt en lantmannaskola (Kristineberg i Halland) och han lär ha varit den förste som använt konstgödsel (påsadynga). Farfar var politiskt intresserad. Han hatade engelsmännen, vilket hade sin förklaring i boerkriget. Han ansåg att engelsmännen betett sig illa mot boerna. När andra världskriget bröt ut kunde han kommentera att Winston Churchill hade varit med redan i boerkriget och hos farfar stod Churchill inte högt.

Min farfar hade en batteriradio med hörlurar (en släkting på farmor sida, Gösta Wallentin i Böke var en skicklig radioamatör och fotograf, och det var genom honom han fått radion). Mitt första klara politiska minne går tillbaka till 1935 och Mussolinis invasion av Abessinien. Vi satt och lyssnade, med varsin hörlur, på rapporterna om detta. Jag minns min farfars indignation mot "fähunden" Mussolini. En bild, som etsat sig fast i minnet, visade hur man lastade in soldater för transport till kriget. Texten till bilden sa att man nu skulle omvända barbarerna i Abessinien. (Ganska säkert fanns bilden i Smålandsposten, som var farfars husorgan. Smålansposten var på 30- och 40-talen en uttalat konservativ tidning och också ganska tyskvänlig). Minnet av detta har många gånger kommit tillbaka, när jag från 1960-talet kom att arbeta mycket i Etiopien, som landet då hette och alltjämt heter. Etiopien ett land med en kultur som går tillbaka på gammaltestamentlig tid och som sedan 300-talet är koptiskt kristet. Det finns intressant litteratur, som tar upp frågan om vem som var barbarisk - Mussolini eller Abessinien.

Två bilder på min kusin Helge och Bertil Larsson från Na Bökeberg. Inskanningen är gjord från foton, som fanns i Vallshult. Några negativ till dessa bilder har jag inte funnit. Det är väl något osäkert om Joel tagit dessa kort. På baksidan av fotot till höger står: "Studiosus vulgaris. Helge Bengtsson. Hemma hos mitt. Ett tack och ett minne från den 24 jan 1920. B. L-n" Bertil Larsson måste vid denna tid ha gått i sista klassen på folkskoleseminariet i Göteborg. Efter utexamineringen tillträdde han tjänst i Femsjö, från och med höstterminen 1920. Vad jag vet hade Helge börjat på seminariet och gick troligen i första klass. Han har ingen snodd i mössan men Bertil har tre. Helge dog senare under året i blodförgiftning. En bild från begrevningen finns på sidan om skolan och kyrkan

Helge gick alltså bort fyra år innan jag föddes, men jag har levande minnen av vad hans mor, min faster Emilia, berättade om honom. Hans skolböcker fanns kvar och några har jag alltjämt och även en blyertsteckning. Helge var en skicklig tecknare men intresse för teknik. Han tecknade flygmaskiner, bilar mm.


Närmaste granngården var Elméns, där de ogifta syskonen Johan, 1881-195?, och Gerda, 1883-195? bodde. Jag minns också deras mamma, som dog någon gång runt 1930. Johans och Gerdas far hette August och deras farfar Anders. Denne Anders var förutom bonde också organist i församlingen. Farmor hette Johanna Maria, född Engvall. Efter Johans och Gerdas bortgång övergick gården till Engvallssläkten, men har inte haft permanent boende sen på 1940-talet, men väl vårdats av de nya ägarna.

En bror till August, Elias Elmén, 1847-1929, blev folkskollärare och organist och tjänsgjorde i Femsjö 1876-1906. Bild på honom finns under Skola, kyrka och prästgård En syster var Anna Stina, 1851-1931, Joels mor. Bild på henne finns på sidan Fotografen Joel Andersson.

Jag har inte funnit något kort eller negativ varken på gården eller på Johan och Gerda. Däremot har jag "klippt" ut dem från gruppkort, där de funnits med. Man kan fråga sig varför dessa två kusiner inte finns på fler kort. Kanske därför att Johan och Gerda inte precis sökte umgänge.


Nästa granngård ägdes på 1920-talet av Albert och Betty Salomonsson. Betty var född på gården men Albert kom från Löjenäs. Bettys mor Johanna var också född i Vallshult. Min mormor Matilda var syster till Johanna och alltså också född i Vallshult.

Familjerna Samuelsson och Salomonsson till vänster (118). Fr v Signe Nilsson, 1887-1964, hennes far Nils Samuelsson, 1855-1946, och hennes mor Johanna Persdotter, 1850-1927, Ida, -1929, och Solomon Frej, -1933, från Löjenäs, sonen Albert, -1943, och Betty Salomonsson, 1884-194?, (syster till Signe). Framför Lissie, Lennart, Astrid, Edit och Evald.

Det diskuteras ibland från vilken ålder man minns händelser. Jag är säker på att jag minns en händelse från 1927. Johanna på granngården omkom genom en olyckhändelse. Hon hade gått på rännet för att riva ner hö till djuren. Golvet brast och hon föll rakt ner på hästen, som givetvis blev vettskrämd, och sparkade henne så illa att hon avled. Det jag minns är bilden av Betty, som kommer springande ner mot vår gård och skriker. Jag var då tre år.

Till höger syskonen på en egen bild. Fr v Astrid, 1907-1991, Lennart, 1913-1994, Edit, 1908-1999 , Evald, 1912-1998, och Lissie, 1910-1986 (b119).

Vi var ju inte bara grannar utan alltså också släkt. Jag har många minnen från granngården. Min mor och Betty, som var kusiner, stod varandra mycket nära. Albert var en god berättare. Inte minst berättade han om tiden då han var rallare, järnvägsbyggare i Norrland. Så länge syskonen levde var det en självklarhet att hälsa på de, som bodde i Vallshult, när vi var där - inte bara jag utan också mina barn. Längst levde Evald, som vi besökte på Malmagården i Hyltebruk.

Bostaden till Johannas hem skall ha legat där ladugården till mitt hem nu ligger. Enligt Evald Salomonsson skall virke från den ha använts när deras hem byggdes någon gång på 1860/70-talet. Strax nedanför ladugården fanns en platt sten, som jag minns väl. Min mormor berättade att det var förstustenen till hennes hem. Det måste ha skett ett ägoskifte troligen någon gång på 1860/70-talet. Mormors föräldrar, Per och Gustava Karisson, flyttade till Duvhult (till den gård som nu ägs av Ahlströms). Johanna flyttade alltså knappt 100 meter upp i backen till den gård jag som barn kallade "Albertas". Efter det att Evald gick bort 1998 gick också den gården ur den gamla släkten.

Min mormor kom till Bohult och när sen min mor Ida kom från Bohult till Vallshult var cirkeln sluten.
Första gården i Vallshult när man kommer från Femsjö kallade vi Hinngårn, ibland Lilla Vallshult. Den ägdes på 20-talet av Albert, 1888-195?, och Signe, 1900-196?, Larsson. Signe var född på gården. Albert kom från Lokabäck i Unnaryd. Signes föräldrar, som vi ser till vänster, var Ander och Kristina (b121). Ander har jag inget minne av men väl av Kristina, som gick bort omkring 1930.


Albert och Signe gifte sig i början på 20-talet. Deras bröllopsfoto ser vi till höger (122). Fotot är tagit i hemmet. Signe bär Femsjö sockens guldkrona. Klänningen är vit, men på andra bröllopsfoton från denna tid ser vi ofta svarta klänningar. Albert har bonjour. På något bröllopsfoto från denna tid ser man frack. 20-talet tycks ha varit en brytningstid vad gäller modet.

Liksom min bror och jag ofta var i närmsta granngården var vi lika ofta i Hinngårn. Evald och Lennart var ju drygt 10 år äldre än min bror och jag och vi såg dem som förebilder. I Hinngårn var däremot Margit, Birgit och Erik jämngamla med oss och därmed var vi på jämnställd fot. Vi trivdes hos dem och uppskattade den fria stämningen och gästfriheten. Händelser man minns? Vi gick genemsamt till Färgen vid Tvärbäck, där vi badade näck, och också på egen hand lärde oss att simma.


Innan Albert och Signe gifte sig var Albert dräng i Na Bökeberg hos Alma, som var änka. Fotot med folkskolläraren Bertil Larsson, som var bror till Alma, är uppenbarligen från denna tid (123). Almas dotter Anna Lisa minns väl tiden då Albert var dräng hos familjen, inte minst för att han var mycket snäll mot barnen.
Det finns ett fjärde kort från famlijen Larsson. Det visar Signes bror Albert Larsson med Hedvig och dotter (b124). Vad jag minns bodde de i Göteborg. Gården ägs i dag av sonen Erik med maka Rut.

Vad jag minns fanns ytterligare en bror till Signe som hette Noak.