Tranhult

Bedriver man släktforskning försöker man gå så långt tillbaka i tiden som möjligt. Mina hemsidor, som är uppbyggda runt Joels foton, kan inte undgå att beskriva släktskapsförhållanden. Dock skall detta endast ske i en omfattning, som kan anses motiverad för att få kommentarer till bilderna.

Under Vallshult har jag beskrivit min släkts historia i relation till min föräldragård. Som nämnts där kom min farfars far Jöns från Tranhult.

Släkthistorien börjar med Anna Petersdotter, 1795-1876, som kom från Fjusnäs i Långaryd till Tranhult och gifte sig 1815 med Anders Andersson, 1782-1865, hemmansägare och bonadsmålare. De fick åtta barn.

Jöns föräldrar var alltså bonadsmålaren Anders Andersson i Tranhult och Anna Lisa Persdotter. Min farfars far var den tredje i syskonskaran. Den äldste, Lars Magnus, var ogift, nummer två, Anders, blev bonde i Gräshult i Lidhult, Jöns kom alltså till Vallshult, Sven Petter blev bonde i Älmås, Anna Maria blev bondhustru i Nannarp i Lidhult, Elias blev bonde i Norra Saraböke, Samuel blev bonde i Holmen i Långaryd och Brita blev kvar i Tranhult och brukade tillsammans med sin make, riksdagsmannen Lars Johan Larsson, gården.

När Joel fotograferade fanns bara Samuel, 1833-1924, och Brita, 1936-1924, kvar i livet. På bilden till vänster Samuel och makan Maria i 85 till 90 års åldern samt barnen Carl, 1875-1942 och Anna, född 1859 (b163).

Detta foto på Samuel och hans familj jäckade länge alla försök till identifiering, tills jag besökte Mia Larsson, Flahult och Hilmagården. Mia hade kortet på familjen i sitt album. Samuels hustru Maria var kusin med Lars Johansson i Bökeberg, som var Mias farfar. Som sagt alla var släkt med alla - nästan. Enligt Mia var de två barn, som finns på bilden dövstumma. Kanske en följd av att Samuel och Maria var kusiner. Två barn till Samuel och Maria emigrerade till USA. Carolina blev kvar på gården Holmen, gift Edenholm, med många nu levande ättlingar.

Här kan tillfogas att den ovan nämnda Anna Lisa Persdotter hade en syster Christina, som kom till Haghult och ytterligare en, Pernilla, som kom till Bökeberg. Den fjärde systern var Ingrid, som bodde i Holmen, Långaryd. Hennes dotter Maria var alltså gift med Samuel. Varför kom tre systrar från Långaryd till Femsjö. Jag har en uppgift (från släktforskning), som säger att deras mor Ingjerd, skulle ha kommit från Kohlhult (Kullhult?) i Femsjö. Detta skulle i så fall vara förklaringen.

Mangården i Tranhult med Brita och två av sönerna, Albert, 1871-1959, och Filip, 1883-1968 på bilden till höger (b161). Brita och riksdagsmannen hade 11 barn. Äldsta barnet Charlotta, 1858-1911, gifte sig i Femsjö kyrkby med August Jonasson. Mer om den grenen av släkten finns på sidan Kyrkbyn. I Tranhult levde förutom Albert och Filip, systrarna Beata och Elisabeth. Sex av barnen emigrerade till Amerika. Den intresserade kan läsa mer om dem i Bertil Larssons "Emigrationen från Femsjö till Nordamerika", som finns i hembygdsmuseet.

Jag hörde som barn berättas, att riksdagsmannen i Tranhult sköt den siste vargen i trakten. Den som på "webben" besöker www.lokalhistoria.nu hittar ett protokoll från extra Kommunalstämma i Femsjö 1864 02 14, där det sägs att "Johan Larsson förevisade skinnet utaf en af honom den 8 dennes utom skallgång skjuten varg; öronen afklipptes i sockenstämmans närvaro, hvilka vitsordade uppgiften". Det finns i protokollen från denna tid många noteringar om att folk skjutit eller fångat rävar, hökar och t o m berguv och att man förevisade skinn och fötter/klor. Syftet måste ha varit att få ut skottpengar.

Den som i dag åker förbi Tranhult kan konstatera, att gavlarna med sina fönster alltjämt finns kvar oförändrade.

Jag minns mycket väl de fyra syskonen i Tranhult. Min far berättade att riksdgsmannen inte lämnade någon god ekonomi efter sig. Han dog 1890, 57 år gammal. Filip bara var sju år då. Albert skall ha slitit mycket ont för att få gården på fötter igen. Jag minns också att det rådde en givmild atmosvär i Tranhult. Filip brukade hugga ved och körde omkring och skänkte den till ensamstående, som saknade egen skog. Sista minnet är av Elisabeth, som någon gång efter andra världkriget hade en tysk flicka hos sig. Samtidigt fanns en tysk flicka i mitt hem i Vallshult. När jag var hemma försökte jag också att fungera som tolk. Några år senare sökte jag i Hanover upp flickan Seglinde, som bott i Tranhult. Hon bodde då med sin mor i en källarskrubb.

Gården Tranhult är alltjämt i släkten. Se vidare under Kyrkbyn


Britas och Samuels bror Elias, 1830-1913, blev som nämnts ovan, bonde i Na Saraböke. Elias son, Noak Eliasson, född 1863, emigrerade till USA 1922 tillsammans med makan Maria och sönerna Anders och Karl. Gården såldes till Otto och Rut (Thorén) Johansson. Två foton har samband med detta. På ett foto finns folkskolläraren Bertil Larsson och två pojkar och en flicka och på ett annat ett antal vuxna, samt återigen Bertil Larsson och barnen (b162). Identifieringen av barnen gjorde Anna Lisa Pettersson, Na Bökeberg/Lidhult, Hon hade varit skolkamrat med dem. Den bilden finns under Saraböke. Anna Lisas igenkännande av sina skolkamrater ledde också till personerna på gruppbilden kunde identifieras. På denna från vänster, tyskt sommarbarn; Bertil Larsson; Anders, född 1906; modern Maria, född 1866; Noak Eliasson; Algot Svensson, Saraböke; Johan Magnusson; framför Karl, född 1909 samt Filip Larsson, Tranhult.

I Emigrationen från Femsjö till Nordamerika skriver Bertil Larsson, att familjen fick en avskedshälsning i kyrkan söndagen före avresan. Vidare att sonen Anders besökte det gamla hemmet två gånger. Identifieringen av Maria och Noak är indirekt sedan Uno Thorén klarlagt, att det är Algot Svensson och Johan Magnusson på bilden. Man kanske också ser viss släktlikhet mellan Noak och kusinen Filip.